Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Gravid v 15.

Tänkte tjata lite om min graviditet igen. Eller vår graviditet ska jag nog säga för Patrik får ta en hel del smällar... När jag var i v11-13 ungefär tyckte jag att jag kände mig rätt normal igen, piggare och gladare och inte lika extremhungrig. Men nu sen ett par veckor tillbaks känns det som om jag är tillbaka i den där hemska tröttheten. Flåsar som en kossa vid minsta försök till ansträngning och det krävs inte mycket aktivitet för att benen ska kännas som gelé... Att va på jobbet är en enda lång längtan efter att gå hem till soffan eller sängen.

Igår var jag ute och gick. Blev en rätt lång tur, var väl borta en timme och en kvart eller nåt. Ville rensa huvudet efter att Patrik fått ta en skopa ovett för att jag överreagerar på minsta motgång... När jag stod mitt ute i Djulö allé höll jag på att bara sätta mig och tjuta. Benen var som spaghetti, jag darrade som ett asplöv. Funderade på att ringa taxi, men hade inga pengar på mig. Ambulans kanske, det är ju gratis och med tanke på att folk ringer för ont i öronen och diverse annat när dom inte vill betala taxi, kändes det inte helt otänkbart. Men tänk vad jag skulle få skämmas om jag kom till jobbet i ambulans för att jag var trött i benen. Då skulle jag nog aldrig kunna se mina kollegor i ögonen igen.. Så det var bara att fortsätta vandra hemåt. Lite högre volym på Mp3,n så gick det. Väl hemma orkade jag knappt duscha. Sen sov jag gott ett tag.

Läste nånstans att humörsvängningar är mycket vanligt den här tiden. Man kan känna sig svartsjuk och förstora upp småsaker och bli orimligt ledsen och arg för ingenting. Stämmer klockrent på mig... Har kännt mig lite svartis på huset i veckan tror jag. (Patrik vill bara måla, jag är oviktig) Känner mig inte helt frisk i huvet... Patrik har fått en bok "Du ska bli pappa" som han läser för att förstå sig på mig. Behövs nog...

Idag däremot var jag pigg, glad och full av energi på förmiddan. Blev tårögd och var nära att gråta en skvätt för jag är så glad. Nu är energin slut. Ska vila en stund nu. Som sagt, helt frisk i kolan är jag inte längre....Jag hoppas bara att Patrik står ut med mig och att mina goda sidor väger upp det andra. För det finns inget så hemskt som att såra den man älskar mest av allt och se honom ledsen pga mig. Usch. Att var gravid är inte en klockren resa av lycka i ett rosa skimmer, det tror jag både Patrik och jag är överens om...

 

Fredagen den 17 mars 2006 kl. 12:13

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

Anna hemsida 
2006-03-17 17:22

Jag vet exakt vad du pratar om. Just nu känner jag mig nere helt utan anledning. I och för sig är jag hungrig, men nyss var jag ju glad!

Theodor ska nog få en bok han också...

Många kramar från en i samma sits.

Theodor hemsida 
2006-03-17 17:28
Jag minns hur det var när vi var i v15... och om tre veckor är vi där igen...
Anna hemsida 
2006-03-18 14:27
Förresten så tjatar du inte om din graviditet tycker jag. Det är jätteintressant att läsa om det och det är ju din blog och du som bestämmer.

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

importerade blogginlägg

Arkiv

 2009

 2008

 2007

 2006

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.