Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Livet med bebis

Det var länge sen det senaste blogginlägget. Tiden räcker inte alltid till numer för såna finesser... Men nu sover lillen i vagnen en stund så jag kan uppdatera här.

Anton blir fyra veckor på tisdag. Ofattbart vad tiden går fort! Jag går runt i min lilla bubbla och ammar, byter blöjor, ammar, vilar och försöker sköta hushållet och umgås med släkt och vänner så mycket jag hinner och orkar. Jag trivs bra med det nya livet med bebis även om det är lite påfrestande oxå. Framför allt är det ju ovant att vara vaken på nätterna.

Anton äter minst två gånger per natt och vaknar sen igen tidig morgon. Inatt skulle maten serveras varannan timma ungefär hela natten. Då var jag inte så himla pigg framåt morgonen... Passade på att sova på morgonen ihop med honom. Jag fick väl i mig sista frukostmackan vid halv tolv.

De två första veckorna efter förlossningen gick jag mest som i en dimma kändes det som. Jag trodde verkligen på allvar att jag aldrig mer skulle bli pigg. Var konstant fruktansvärt trött och sov ofta både för- och eftermiddag ihop med Anton. Ansiktsfärgen skiftade mellan beige och grön. Men nu är jag betydligt piggare. Man vänjer sig liksom vis att vara trött. Vaknar i stort sett varje dag med lätt huvudvärk och en känsla av att ha varit på världens party kvällen innan, men så är det ju inte... På nåt konstigt sätt vänjer sig kroppen vid att vara trött och ändå fungera som den ska. Men några sena kvällar blir det inte numer. I fredags var vi vakna till halv tolv. Mest för att inte Anton somnade förrän då. Så sent har vi inte lagt oss sen han föddes. Oftast stupar vi i säng vid halv tio senast...

Anton tycker om att ha lite ljud runt sig, då sover han bäst. I torsdags satt han och sov i sin babysitter och jag dammsög 10 cm ifrån honom men han sov lugnt vidare. Musik gillar han oxå. Det är lättast att få honom att somna om jag spelar en halvrisig countrylåt på repeat och sjunger med själv samtidigt som jag dansar runt med honom på axeln. Funkar mycket bättre än nappen som han mest får kväljningar av att få i munnen. Tur att ingen ser och hör hur jag håller på här hemma...Första gången jag sjöng sången för honom började jag tokgrina. Jag blev så rörd av min sång och den mycket vackra texten :-) som  typ handlar om hur mycket man älskar nån. Jag har inte full kontroll över känslorna alla stunder...

Har lätt för att gråta numer.  Många tankar rör sig i huvudet. "Blir han ordentligt mätt, gör vi rätt, mm mm" Tur att Patrik är så lugn och trygg. Jag tycker väl egentligen att jag för det mesta är rätt lugn och säker, men inte alla stunder...

 

Nej, nu måste vi se till att äta innan lillen vaknar. Hej hopp!

 

Söndagen den 1 oktober 2006 kl. 19:02

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

Anna hemsida 
2006-10-01 20:22
Va fint du skriver om livet som mamma. Men vad säger pappa om att sonen diggar country!?
Skämt åsido så vore det konstigt om du INTE oroade dig för nåt alls. Oro är nog en stor del av föräldraskapet. Men nu ska jag inte berätta sånt som du säkert redan vet. Du ligger ju en hel månad före mig i den ligan. Hoppas bara att det inte blir mer än en månad! Inatt SKA den ut!

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

importerade blogginlägg

Arkiv

 2009

 2008

 2007

 2006

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.